En bättre skola kräver en bättre huvudman!
"Arbetet med eleverna viktigare än centralistiska reformer" skriver Anders Knape och Maria Stockhaus med lätt utopisk ton i ett inlägg på DN som också står att finna på SKL:s hemsida.
Låt oss granska lite närmare vad de egentligen säger!
För det första vill de lura läsaren att tro att SKL:s politik är att arbeta med eleverna, och att detta skulle förhindras av en reform. Det finns inget som styrker varken första eller andra ledet i detta påstående. Sedan kommunerna blivit huvudmän för den svenska skolan har elevernas resultat rasat, trivseln har minskat, andelen elever som hoppar av utan några resultat har ökat lavinartat. Vad är det för "arbete med eleverna" som har resulterat i detta?
Knape och Stockhaus går vidare med att slå fast att forskning visar att lärarens skicklighet är den mest avgörande faktorn när det gäller elevernas resultat. Samtidigt har SKL gjort allt de kunnat för att få bort akademiskt meriterad lärarpersonal från skolorna. Adjunkter är den lärargrupp som tillsammans med den utrotningshotade lektorn sedan kommunaliseringen fått allra sämst löneutveckling av alla i den svenska skolan - vilket innebär sämst av ALLA eftersom lärarna har fått sämst löneutveckling av, i princip, samtliga yrkesgrupper i det svenska samhället sedan 1990.
"Centrala lönesättningar innebär att mindre framgångsrika lärare får lika mycket som skickliga lärare" skriver man sedan. Vilket skämt! Undrar om Knape och Stockhaus inser vilka ironiska leenden de framkallar hos en trött gymnasieadjunkt när de kommer med ett sådant påstående? I tjugo år nu med kommunalt huvudmannaskap har de "skickliga lärarna" som råkat vara adjunkter eller lektorer fått höra att de inte tillhört de kommunalt prioriterade grupperna, vilka varje år visat sig vara för- eller grundskollärare. Och den totala kommunala lönepotten till lärarna har konstant varit knuten till botten av gällande avtal, vilket inneburit att skillnaden mellan den som fått minst i löneökning och den som fått mest räckt till ungefär en halv pizza i månaden, om man valt prisgrupp A utan extra pålägg.
"På vilket sätt blir en lärare en bättre pedagog om staten blir ansvarig för skolan"? undrar Knape och St. vidare. En motfråga kunde vara på vilket sätt lärarkåren förbättrats under de drygt tjugo åren av kommunalt huvudmannaskap? Svaret på den frågan visar hur insiktslösa och ansvarslösa Knape och Stockhaus är i sin snudd på infantila vägran att erkänna SKL:s totala misslyckande på alla fronter. Har de ens läst Skolverkets nyliten publicerade rapport om det genant undermåliga kommunala huvudmannaskapet? En lärare blir en bättre pedagog om han/hon fått en forskningsbaserad ämnesutbildning på magister/masternivå med en kompletterande, likaså forskningsbaserad, avancerad pedagogisk utbildning. Han/hon blir en bättre pedagog om klasserna har en rimlig storlek, om antalet undervisningstimmar per kurs håller god, eller åtminstone lagstadgad nivå (vilket kommunerna gjort till praxis att inte tillåta!), om läraren tillåts själv avgöra hur, när och var man bäst planerar sin undervisning för att optimalt ta vara på material, inspiration, resurser et.c., och om undervisningen, i en omfattning som tillåter gott för- och efterarbete, tillåts vara lärarens huvuduppdrag. Läraren blir också en bättre pedagog om han/hon får bekräftelse och incitament i form av en anständig lön, kvalificerad fortbildning och påtaglig uppskattning från arbetsgivaren.
Att förstatliga skolan vore inte att underkänna den fantastiska skolutveckling som drivs av lärarkåren, som Knape och Stockhaus vill låta påskina, det vore att underkänna det kommunala huvudmannaskapet. Och det är verkligen på tiden!
Vad vinner SKL på att kräva att få behålla huvudmannaskapet? Själv skulle jag skynda mig att lämna en befattning där jag fick veta att jag inte var välkommen...
Svaret är naturligtvis att kommunerna behöver skolan som budgetbuffert, att kunna tömma på medel och statsbidrag för att fylla i andra hål i den kommunala ekonomin. Om kommunerna gick miste om denna möjlighet skulle det bli ännu tydligare hur man vansköter också andra delar av de kommunala finanserna vilket ju vore en katastrof.
SKL borde börja med att offentligt vidstå sina misslyckanden, öppet be lärarkåren om ursäkt för sin kunskaps- och lärarfientliga politik de senaste decennierna samt be om att bli avlösta från ett roder de under lång tid visat sig konsekvent inkapabla att handha.
